Jag har under året inventerat mer noggrant ett 10-tal öar i Blekinge skärgård och 5-6 i Nordöstra Skånes skärgård åt länsstyrelserna i Blekinge och Skåne och deltagit i några andra projekt dels för Statens Veterinärmedicinska Anstalt (SVA) och dels bistått Lennart Balk från Stockholms Universitet med en del fältarbeten och under några månader under den kalla årstiden kört regelbundna turer mellan södra Sverige och Statens Veterinärmedicinska Anstalt i Uppsala med insamlade döda fåglar där man skulle kolla bl.a. om de var smittade av fågelinfluensa. Från Blekinge kom en bergand och en berguv att reagera positivt för fågelinfluensa.
I Blekinge skärgård räknade jag under året ihop 625 döda fåglar och 11 förlamade som avlivades och skickades till SVA. Den stora mängden döda skrattmåsar och kentska tärnor på Norrören i Pukaviksbukten är väl mer iögonenfallande. Jag tycker dessutom att den dåliga häckningsframgången hos knölsvan är alarmerande.
Sedan 2000 och fram till dags dato rör det sig om närmare 16000 döda fåglar av olika arter, från sädesärla upp till knölsvan som jag räknat in. Naturligtvis har inte jag hittat alla. Jag rör mig huvudsakligen i ytter- och mellanskärgårdarna i K och M-län och har noterat att mink numera i stort sett saknas i dessa områden. Med tanke på den stora mängden döda fåglar borde minken haft lätt att skaffa mat. Ibland kan det man inte ser vara viktig information.
Le Carlsson