Under de snart 25 åren jag varit verksam som kvalitetssäkrare av lo och vargrapporter i tre län, har jag hittat teknisk bevisning för att  231 lo och 285 vargrapporter som jag har hanterat, varit felaktiga. Många gånger har det inte gått att säkert avgöra arttillhörigheten på rapporterna.

Diverse vargspår/spillning. Bilderna tagna vid några olika tillfällen.

Lospår Havsjön. Här har tre lodjur gått över Havsjön. Bromåla Blekinge.

Får jag tips om att man sett ett lodjur korsa en väg nära Kyrkhult vid 19 tiden under gårdagen. Jag hittar spåret och framspårar ett vuxet lodjur som strax möter flera stycken ungar inne i en granplantering. Nu börjar jag i stället bakspåra ungarna. Vuxen lo brukar ha ett hasmått+baktass på ca 25 cm eller mer och ungarna i denna kullen hade under 20 cm. Den kniv som ligger intill där en unge suttit på hasorna uppe på en sten är 24 cm lång varav skaftet utgör 11,5 cm. Lospår från vuxet djur brukar vara över 7 gånger 7 cm här fanns tassavtryck där trampdynan var ca 6 gånger 6 cm. Jag kunde se 4 spårlöpor åt samma håll med ungefär samma ålder. Dock blev jag inte riktigt säker på om det var 2 eller 3 ungar. Ungarna hade haft himla roligt jagat varandra med långa språng. Mätte upp ca 5 m luft mellan 2 språngspår. Undersökt kaninhål och klättrat eller kloat i en tall.

Fångas en vuxen lohona och döps till Ebba. Hon vägde 17,4 kg var vid gott hull och friska tänder och klor hon får sändarhalsband och rör sig runt Kyrkult med ett hemområde på ca 5-6 kvadratmil. Under sommar och höst 2009 kommer flera rapporter om lodjursfamilj på minst 3 individer. Hona och minst 2 kanske 3 ungar. 091005 fångades en lounge i fälla.. Den var för liten att sätta sändarhalsband på så den släpptes ut igen. Den fångades i Ebbas hemområde och är alltså en av hennes ungar. Ebbas spenar visade dessutom att hon hade diande ungar.

Skillnaden mellan lohona och lohane kan vara mycket svårt att avgöra i fält men flera lodjur i sällskap mellan juni och dec brukar vara hona med ungar. Är man så nära så man håller i svansen är avståndet mellan övre och nedre kroppsöpningarna ca 3 cm på hona och 6 cm på hane.

En ung lohane fångas i fälla och får sändarhalsband monterat. I mitten av mars ca 10 månader gammal lämnar lodjuret som nu heter Ingvar sin familj och ger sig ut på en smått makalös vandring. Tala om genspridning.

Här togs sista positionen på Kajsa 090404 kl 04:01:03 ca 3 km söder om Graveboda! Lönsboda i NÖ Skåne. Sedan blev det dödstyst trots flera flygpejlingar i området.

Sändaren på lodjuret Kajsa visade att hennes hemområde blev ca. 8 kvadratmil stort. Huvudsakligen i NÖ Skåne med kortare besök i Södra Småland och NV Blekinge. Jag fick uppdraget att söka igenom hennes kluster med hund när hon lämnat området och försöka ta reda på en underkäke och ett rörben samt dokumentera varje kluster med ord och bild. Hon pejlades ca.21:00 och 03:00 samt 12:00. När hon uppehöll sig flera nätter i samma område kallar man detta kluster och då fanns det troligen ett större byte där. Hon slog ett rådjur ungefär en gång per vecka och däremellan kaniner och någon hare.
I de fall hon fick vara ostörd åt hon upp nästan allt kött på rådjuren och lämnade i princip bara kvar huvud, nedre delen av benen, rengnagd ryggrad med avbitna revben och vommen. Har plockat ut några bilder från olika kluster.

Under årets 3 första månader 2009 trafikdödades i G-H-K-L-M län 1636 rådjur enligt statistik hos www.nationellaolycksradet.se och enligt eftersöksjägare jag talat med kan mörkertalet vara närmare 100%
Egentligen borde försäkringsbolagen sponsra lodjursforskningen i Sverige!

Lodjuren har så sakta börjat etablera sig även i södra Sverige under de senaste åren och har gett forskningen en möjlighet att hämta in saklig information om deras göranden och låtanden.Storlek på hemområden,bytesfrekvens,släktskap med andra lodjur och mycket annat.Lodjur får ofta klä skott för döda rådjur i skogen som ofta har dödats av räv.Man bör även betänka att det trafikdödas något 1000-tal rådjur årligen per län i G-H-K och M-län.
Två fällor finns i skrivande stund placerade i Blekinge i loforskningsprojektets regi.Här ansvarar Olle Liberg och Henrik Andren från Grimsö forskningsstation.Två lodjur har fått sändarhalsband i Blekinge Oskar i feb. 2006 och nu Kajsa.
Kajsa startade sin färd in i Skåne mot Lönsboda och vek sedan söder ut.

En person ringer och anser att ett lodjur dödat en råbock bakom hans gård. Det visar sig att han har helt rätt. Han hade tänkt stycka upp rådjuret till sina hundar men jag föreslog att vi inte skulle röra bocken och att han kollade lite då och då under kvällen om inte lon kom tillbaka. Kl 21:00 ringer han uppspelt och har i kikare studerat lon under nästan en halvtimme på bytet.

En medlem i Rovdjursföreningen Skåne ringer och tror att han hittat ett lospår öster om Loshult.Det var korrekt och tillsammans spårar vi lon några km.

Mellan 30 mars – 7 april iakttogs lodjur vid 7-8 tillfällen på en gård mellan Lönsboda och Vilshult, stundom ganska närgånget där gårdshunden skällde ut lon och lon fräste tillbaka tämligen oskyggt. Man lyckades glädjande nog fotografera lon vid flera tillfällen bland annat när rapportören talar med mig i telefon. Ja men där sitter den ju på ett stenblock i skogsbrynet säger hon. Det finns rikligt med kaniner och rådjur i området och lodjuret ser ut att vara en yngre individ som kanske inte lärt sig veta hut. Vi får se vad DNA eventuellt kan ge för svar.

En banarbetare skulle byta ut några lampor i en signalanläggning längs banvallen strax NO om Sölvesborg. Mannen är även jägare och viltintresserad och ser när han går längs järnvägsrälsen ett dött lodjur några m från rälsen. Han kontaktar polisen som ber honom lämna in lodjuret till dem i Karlshamn, där jag senare hämtar det för att skicka till SVA, Statens Veterinärmedicinska Anstalt. Biträdande statsveterinär Karin Bernodt gör obduktionen och konstaterar att lodjuret är en hona född i fjol. Medelgott hulloch muskulaturen var normalt utvecklad. Hud och päls utan anmärkning och inga tecken på rävskabb.Omfattande skador, vänster bakben avslitet nedanför knäleden, frakturer på skalltaket och korsryggen. Blödningar i lungorna och i magsäck, matstrupe och luftstrupe sågs rikligt med fritt blod. Flera bristningar på levern.I magsäcken rester från gnagare sannolikt fälthare.Inga sjukliga förändringar sågs i kroppen och de inre organen, ej heller trikinlarver kunde påvisas. Vid röntgenundersökning av kroppen kunde inga metallfragment påvisas.

DIAGNOS Traumatisk skada (sannolikt tågdödad)

KOMMENTAR
Skadorna överensstämmer väl med vad vi vanligen ser vid trafikdödade däggdjur. De omfattande skadorna ledde till en snabb död.

Ingegärd Lindblad från Hallabro ringer och berättar att hon sett ett större hunddjur vara på väg att trava ut på väg 30 nära Hedlunds Plastfabrik. Hon står där 06,30 och väntar på bussen till Växjö. Hon oroar sig för att det som hon först uppfattar som hund kunde bli påkörd av någon bil. Detta har hänt tidigare just här, så hon ropar till och djuret vänder och travar i maklig takt tillbaka in i skogen.

Efter en stund börjar hon fundera på om det kanske var en varg. Hon uppfattade djuret som mycket ljust, kanske gråbrunt och stort. Hon befinner sig ca 40-50 m ifrån djuret. När vi språkas vid frågar hon om det kanske var en liten varg, kanske ett ungdjur. När man frågar så brukar det i de fall där det finns fysiska spårtecken visa sig ganska ofta vara Sibirian Husky. Med tanke på att det är ca 1 mil mellan Stensjön där man såg en varglik hund ute på isen den 15 feb finner jag det fullt möjligt att det rör sig om samma djur och sannolikt inte varg här heller.

040219 åker jag upp till Hallabro och hittar en spårlöpa från hund i ett större snöfält mellan Hedlunds plastfabrik och en mindre villa strax norr ut. Spårlöpan kommer från skogen och leder ut mot vägen där Ingegärd såg djuret hon trodde möjligen kunde vara en ungvarg. Spårlöpan är makliga språngspår och framtassarna är något utspärrade och ca 8 cm långa och 7,5 cm breda. Sannolikheten för varg har ytterligare försvunnit bort i tät dimma.

Vargrapporten blev till hund. 7,5-8cm + 1 cm kortklippta klor i framtassen. Stensjön på gränsen mellan K och G-län.Det kommer till min kännedom att två personer under isfiske på Stensjön som ligger dels i Kronobergs län och dels i Blekinge, sett ett stort hunddjur och undrar om det inte handlar om varg.
Byn heter Långasjömåla och ligger utmed länsväg 29, 4-5 km öster om sjön Mien. Klockan 12 på dagen 040215 ungefär mitt på Stensjön, som delvis har stora snöfläckar med 2-3 cm djup snö, ser de bägge på avstånd hur ett stort hunddjur kommer travande emot dem, djuret uppfattas som gulbrunrött. När djuret befinner sig på ca 100 m avstånd upptäcker det de bägge männen och vänder tillbaka och travar i ganska lugn takt tillbaka mot skogen där det kom ifrån. Jag hade bett den ene mannen täcka över 5-6 fotavtryck med granris ifall dagsmejan skulle gå illa åt snön.

Vildsvinsspår vid Stensjön på gränsen mellan K och G-län nära sjön Mien. Ganska omgående kan jag konstatera att det är ställt utom allt rimligt tvivel att det inte rör sig om varg. Framtassen är 7,5-8 cm lång + 1 cm kortklippta klor bredden är 7 cm där en vargtass borde varit 10 cm + 2 cm klor.

Nästan alla människor som ser vargspår för första gången säger, oj är de såå stora. Vi följer spåren in i skogen där snön försvinner. Ett vildsvin har korsat hundspåret. När jag lämnar platsen är vi överens om att det var en hund som varit ute på isen.

Bildbeviset
Här är det sensationella bildbeviset! Det är naturligtvis de köttätande korna som dräper och äter får i hagarna. Inte vargar som påstås.Att vissa kor gått över till köttdiet är resultatet av många års utfodring med köttmjöl. Naturens hämnd när människan av snikenhet försökte bli av med kadaver som ingen ville ha genom att mata gräsätande idisslare med köttmjöl, blev galna kor. Man kan se hur kon på bilden liderligt slickar sig om mulen.

Nej, detta är inte sant. Men håll med om att det hade varit en kanongrej för någon “Skandalblaska” med låg kontrolltröskel och okunniga beslutsfattare. Bilden kom i själva verket till när jag en sen kväll hade varit i Åsedatrakten och gjort besiktning av björndödade får. Vid detta tillfälle dödades 2 tacklamm och en avels-bagge. Jag var på väg till bilen och skulle åka hem när jag passerade kon som stod och nosade på fårkadavret. Jag hade hunnit förbi några meter när reptilhjärnan vaknade och jag såg BILDEN med stort B. Köttätande ko. Tvärvände och hann ta 2 bilder med en liten automatkamera som jag alltid har med mig i bältet.

Saker och ting är inte alltid vad de ser ut att vara! Det är naturligtvis inte kon som dödat och ätit av tackan. Det var Granfjällsbjörnen, (Mada utanför Åseda 991102).

Med detta vill jag säga att, SAKER OCH TING ÄR INTE ALLTID VAD DE SER UT ATT VARA.

Hunden som blev en varg
En del tidningar nappar snabbt och okritiskt på “sensationella” vargobservationer.
Ibland är “vargarna” inne i samhällena, som exempelvis Holmsjö i Blekinge maj 2000 och snurrar runt papperskorgar vid ICA butiken och villaområdena i byn.
Stora rubriker i Blekinge läns tidning 26 maj 2000, för att dagen efter dementeras i Sydöstran.
Det här snöpliga klavertrampet med finstilt och kortfattad dementi dagen efter, var varken BLT:s första eller sista “stolpskott”. Se tidningsklipp i pdf-format Hunden som blev en varg vargen(535kB).
Foto och text: Le Carlsson
Box 140
372 22 Ronneby
tfn 0761-16 35 99